I drömmarnas värld

Melbas sovande hög

Tätt intill varandra sover de. Plötsligt rycker det i någon, en rörelse som snabbt fortplantar sig i valphögen. Någon gnyr till. En annan skäller eller morrar i sömnen.
Vad drömmer de om, de små valparna?
Och - har deras drömmar ändrats sedan de började se? Om inte syn och hörsel finns - hur drömmer man då? Bildlöst och ljudlöst? Mer som en röd värme, en känsla av ömsom sträv, ömsom len närhet, en gungande rörelse, den söta smaken av modersmjölk, doften av mjölk och svavel?
Och sedan, när de har öppnat ögonen, vad drömmer de då? Om syskonen och den lilla värld som är den röda korgen och den grå fällen, om mamma Melba som kommer och går, om mjölken som flödar?
Hur blir drömmarna sedan, när de kan höra också?


Belle, Signe, Pomona, Lorden och Wellington.

Vilka valpar!

Gul Richard

Och vad har valparna gjort idag? Undrar ni säkert.
En hel del faktiskt.
Övat på att sitta och gå och klättra och skälla och morra till exempel.
En del är riktigt avancerade. Lord Lambourne har lärt sig att läsa.


Lorden läser och Wellington lyssnar.

Gul Richard funderar på att satsa på IT.


Gulan kollar in trådlösa tangentbord.

De flesta av valparna funderar dock fortfarande på framtiden.


Cox Pomona


Signe Tillisch


Belle de Boskoop

Men en sak är säker - hela högen har bytt religion. De har övergett korsformationen och lagt sig i riktning mot valparnas Mecka.



Fast för valparna finns förstås bara ett Mecka - mamma Melba. Hon är maten, tryggheten, värmen, närheten, kärleken. Hon är allt för en liten valp. Ingen dålig religion.

Melbas hungriga hög

Ögonkontakt

Transparente Blanche

Nu har alla de sju valparna öppnat ögonen. Det är pur magi att möta dessa blå blickar. Spana in Blanche, Wellington och Pomona.


Blanche äter energiskt ...


... gäspar ...


... och tänker slumra in.

Wellington var en av de första som tittade.

Wellington i helfigur

Cox Pomona

Egentligen hade packleader sagt sig att det får räcka med bilder på sovande valpar. Men här är en till, bara för att den är så oemotståndlig.

Blanche omgiven av Wellington, Pomona och Lorden.

Bollen is back

Dixie och Bollen

Efter att ha varit borta i en vecka är nu Guccibollen tillbaka på gården.

Hela dagen har Bollen varit inne hos packleader, ätit gott och vilat upp sig. Mysfaktorn ska vara på topp. Varför? Jo, om det finns en strategi ser den ut så här:

Den som minns de välfyllda skålarna och de mjuka sofforna kommer hem igen. Packleaders lag.

Valpar och andra ungar

Hej, hej!

Inte nog med att valparna växer, lämnar hamsterstadiet och börjar likna små hundar - nu har vi fått ett föl här på gården.
Ett litet sto kom till världen natten mellan torsdag och fredag, långbent och elegant.
Läs mer på http://www.stuteri.blogspot.com/
Varning för sötsurfning bara!
Det finns risk för cute overload.


Högås Foxy Lady

Valpliv

Melba och Gul Richard


Signe och tuttarna


Signe och Lorden, i bakgrunden Gulan

Cox Pomona

Transparente Blanche och Cox Pomona

Lord Lambourne har somnat mot Melbas ben

Valparna är nu inne på sin andra levnadsvecka. De växer, låter lite högre, ibland nästan som små hundar, och de mörknar eller ljusnar i färg här och där.

Kort sagt, det händer saker hela tiden.

Men ändå väntar vi bara otåligt på att de ska öppna ögonen.

Uppmärksamma bloggläsare kanske undrar hur det går för Dixie i dessa valptider.

Dixie hade nog gärna varit doula, men Melba säger nej.

Än så länge har doulan bara träffat de små i smyg medan mamman varit ute.

Dixie möter Belle de Boskoop

Kors då!

Melbas valpar i korsformation

Packleader läser i tidningen om Skånes potatis-Jesus.

Jesus ansikte har framträtt i en stekt potatis på en restaurang på Söderslätt. Nu tänker personalen bygga en krubba åt honom. Och sedan ska han bjudas ut till försäljning.

Hur mycket kan man få för en råstekt potatis-Jesus?

Enligt krögaren inbringade en ostmacka med jungfru Marias ansikte 160 000. I USA förstås. Där har Jesus ansikte även visat sig i potatischips på olika platser.

Och ett krucifix har blivit synligt i en ituskuren rå potatis.

Här på gården lägger sig valparna i form av ett kors. Det är vassare.

Gulan

Gul Richard och Melba

Vem är det som alltid ligger närmast sin mammas huvud? Vem är det som oftast blir renslickad och ompysslad av sin mamma?

Jo, Gul Richard. Gulan tycks ha blivit Melbas favorit.

Är det för att han är störst - och i hennes ögon livskraftigast? Eller är det för att han hade den jobbigaste födseln (han fick hjälpas ut av Melbas matte, eftersom han fastnade) och kanske signalerar mest otrygghet?

Mamma, mamma ...

... min son, min son ...

... mamma, mamma!

Vem är det som tittar upp närmast mammas hals?

Gulan har en tendens att alltid hamna i centrum. När packleader letar efter bilder för att presentera namnet på den sista - men förstfödda - valpen, vem trynar då tätt intill henne? Gulan förstås.

Här är hon i alla fall, den bedårande Cox Pomona, med vit svanstipp och fyra vita strumpor:

Cox Pomona och Gulan

Cox Pomona och Melba

Valpar, valpar

Basbehov - äta och sova

Plötsligt förstår man varför folk blev som galna i höstas när någon riggade en webbkamera över en korg med valpar i San Fransisco och skickade ut bilderna på nätet dygnet runt.

Alla - nästan i varje fall - ville titta på valparna.

Människor världen runt suckar av välbehag över sovande valpar, krälande, ålande valpar, gnyende valpar eller valpar med hallonröda små tungor formade som skålar runt hundmammans spenar.

Här på gården kör vi med stillbilder än så länge.

Belle de Boskoop

Wellington Dumelow

Lord Lambourne mellan Transparente Blanche och Gul Richard

Minst: Signe Tillisch och störst: Gul Richard

Melbas kaotiska hög

Valpblogg

The madonna with the seven puppies

I ett förklarat ljus matar Melba sina sju valpar, och packleader tänker att hon kan döpa om bloggen till Valpbloggen. Tänk så långa och många stunder man kan ägna åt att bara titta på dem. Pure pleasure!

Tanken är att valparna - liksom sin mamma - ska få namn efter äppelsorter. Här är några som känns klara:

Signe Tillisch, minst i skaran

Gul Richard, störst i gänget, har somnat på mammas fot

Gul Richard igen

Transparente Blanche, ljusast av allihop

Melba med hela högen

Sju små dvärgar

Melbas heta hög

Nu är de här - Melbas valpar.
Under förmiddagen föddes de med ojämna mellanrum, söndagsbarn hela bunten.
Fyra tjejer och tre killar. Nästan hela färgpaletten representerad: svart, brun, beige, vit, fläckig och med diverse olika tecken.
Bedårande.
Ljuvliga.
Underbara.


Nyfödd


Var är tuttarna?


Här är de ju!


Trött förstföderska ...


... men stolt!