torsdag 30 september 2010

Bollkänning


The one and only - Bollen

Höstkänning är Bollkänning.
Alltså har Bollen hälsat på.
Bollen. Guckibollen. Gucci. Gårdens egen grårandiga Tigger.
Bollen har aldrig gjort anspråk på att vara någon missförstådd innekatt, utan lever sitt liv i stallet eller ute på egna äventyr.
Men ibland får hon lust att umgås. (- Äh, hon är lite extra hungrig bara, säger Signe och Melbas matte kallsinnigt. Men packleader låter inte lura sig - hon är lika svag för Bollen, hon.)
Bollumgänget yttrar sig i små utbrott av intimitet, typ.
Som sällskapliga, eleganta språng över åkerstubben under en liten bit av hundpromenaden.
Eller som snabba besök inne hos packleader med tabelras i matskålarna.
Underbart är kort.
Så är det med Bollen.
Men underbart är det.

Finaste Gucci

måndag 27 september 2010

Dog tired


Signe och Melba

Efter en helg med Ungponnychampionat i Falkenberg kan man känna sig rätt utschasad - även om man inte varit där.
Sympatiutschasad, typ.
Då myser man med sin matte.
Det är ett riktigt hundgöra.
Well ... It´s a dog´s life.
Championatet gick bra, men det får ni läsa om i stuteribloggen.

Är vi fina så här?

Finaste Melba

Finaste Signe

lördag 25 september 2010

Kors i taket ...



... eller kryss på himlavalvet.
Pluto hängde med ut på prärien i helgen.
Det var nog brittsommarkänslan som gjorde det. Bäst att tanka sol i pälsen medan tid är, tänkte den räddhågade innekatten och följde med Dixie på promenad.

Pluto på prärien

Dixie på stubben

På hemvägen mötte vi Puma, som förhoppningsfullt slog följe med oss. Så här års är hon extra intensiv i sina försök att övertyga packleader: Jag är en missförstådd innekatt. När ska du fatta det?

Puma Chanel

fredag 24 september 2010

Kommunikationsmedel

Skrivdon

Hon slöt fingrarna om skaftet och vilade pennan i handen ett ögonblick medan hon samlade tankarna. Sedan doppade hon stiftet i bläckhornets blåsvarta färg och satte pennan till papperet.
Det raspade svagt när hon formade orden som blev till romaner, noveller, skådespel, dagboksnoteringar och brev.
Så kommunicerade Victoria Benedictsson för 125 år sedan.
Nu finns hennes skrivställ på Hörby Museum - stiftpenna, bläckhorn och sandströare i glas och silver.
Magiskt, eller hur?

måndag 20 september 2010

Dagen efter


Melba

Måndag morgon är en våt hund.
Dimman vilar över fälten, luften är regntung.
Det känns underligt att blicka ut över landskapets dimhöljda åkrar och gårdar idag.
Igår åkte hela familjen till vallokalen och röstade.
Det gjorde 519 personer i vår lilla valkrets.
Av dem röstade nio personer blankt. Och av de övriga 510 röstade 65 personer på Sverigedemokraterna. 12, 7 procent.
Mer än tolv procent röstade alltså in ett främlingsfientligt parti i riksdagen.
Det är inte bara siffror nu.
Det är människor som bor runt omkring mig. Det är mina grannar.
Det skrämmer mig.

söndag 19 september 2010

Utflyktshelg


Dixie på konstrunda

Wanås slott är en favorit bland utflyktsmålen när packleader visar Skåne för sina gäster.
I veckan har Cindy med matte varit på besök, och då veks lördagen för skulpturparken - hundtur med både natur och kultur.

Wanås slott revisited

Väl påpälsade - mössa, fleecetröja och regnkappa - promenerade vi omkring i bokskogen och njöt av de lekfulla och magiska installationerna medan vinden susade i trädkronorna. Eller ... vem var det som ropade i skogen?
- Mamma .... mammaaa!
- Pappa?
Dixie och Cindy reagerade på ljudinstallationen med rösterna. Spöklikt, tyckte de. Och kusligt med saker som såg levande ut men inte var det.
Hästen i hagen.
Mannen mitt på stigen.
Den kissande damen.


Vad är natur, vad är kultur?


Cindy mediterar i sällskap med den kissande damen


Dixie höll ett visst avstånd till den kissande damen


Överallt dessa röda bollar i träden


En förtrollad glänta


Kulturbärare mitt i det spritt språngande gröna. Men ser vi inte väldigt långa och smala ut? Och är vi framför eller bakom konstverket? Är Dixie möjligtvis mitt i?

fredag 17 september 2010

Stockholmshelg


Den elfte september

Packleader har en grotta i huvudstaden.
Det är en magisk plats, sjuttiofyra trappsteg ner i underjorden. Väl där försvinner vardagen, en ny värld öppnar sig. Vilken värld, väljer man själv...
1893 eller 1921 eller 2002 till exempel.

Det är bara att veva de stora arkivhyllorna åt vänster eller höger och se upp så att man inte klämmer någon inne i gångarna(vilken miljö för en jaktscen i en thriller), plocka fram rätt låda med fem sex ännu mindre lådor i, välja ett bord och sätta i mikrofilmen, ställa in skärpan och trycka på forward.

Sedan uppslukas man snabbt av det förflutna och tiden försvinner.
Vem kunde ana att det var så roligt att läsa gamla tidningar ...
Nästan lika roligt som att gå på bröllop.

Njae, nu var ju packleader gäst på ett fantastiskt bröllop, där bruden kom körande i en öppen vit bil med sin älskade vid sin sida. Ett kärleksfullt och uppsluppet bröllop. Bruden sjöng till sin "fantastiska man" så att alla hjärtan värmdes och alla ögon glädjetårades. Ja, det var ett alldeles, alldeles underbart bröllop när min vän sångerskan fick basisten.

Och nu är packleader tillbaka i spenaten igen. Back in the spinach.

tisdag 7 september 2010

Händelserik helg



Kära släkten är på besök.
Tänk vad mycket man då kan hitta på att göra en solig septemberhelg i Skåne.
Titta på EM i tractor pulling. Eller VM i halmbalsrullning.
Nu var det inte sådant packleader ägnade sig åt. Lördagen avsattes istället till kvalitetsbedömning av ponnyer i Bollerup, där egna hästen Caramel fick en utmärkelse i gångarter. Det, ni.

Caramel blir kungligt ompysslad av sina undersåtar

Söndagen ägnades åt matvandring på Österlen. Sju kilometers strosande i skogar och hagar, över backar och ängar, bland kor, hästar och får. Och med några hundra meters mellanrum dukade guiden upp lokalt odlade delikatesser.
Man kan säga att betoningen låg mer på mat än på vandring.
Men vi är ju i Skåne och lever naturligtvis efter devisen: Go´mad, möen mad och mad i rättan ti´.
Hör här:
Ungtupp, utegris (till hälften vildsvin), lammkorv, rökt struts, knake, hjortstek, pastejer, morotspickles, plommontomatmarmelad, löksill, pepparrotssill, stekt inlagd sill, gäddfärsbiffar, lax, surdegsknäckebröd etcetera etcetera.


I en lövsal under träden intill en bäck dukades den första buffén upp. Kött och bröd, sallader och pastejer. Proppmätta gick vi sedan några hundra meter ut i skogen för att avsmaka hjortsteken med chutney.


Vi fick lära oss mycket av den kunniga guiden. Om vildsvin t ex. Vill man jaga vildsvin ska man tjära ett träd. Det är en doft som vildsvinen älskar. Lägger man dessutom ut godsaker som majs och spannmål har man skapat en plats som vildsvinen gärna återvänder till. Men man får akta sig för att skjuta ledarsuggan - då blir det kaos i flocken nämligen.

Tänk att sitta och dingla med benen på bron över Julebodaån medan man avnjuter sill och lax, nersköljt med skånskt färsköl.


Guiden hade tänkt på allt, t o m ett toalettbord mitt i skogen


Skogen i Lillehem


Packleaders favorit - bokskogen


Fåren betade på pastorala ängar


På de här ljungklädda backarna stod striden mellan det onda och det goda i "Bröderna Lejonhjärta". Vi ägnade oss dock åt mer fredliga sysselsättningar som att äta ljunghonung och dricka björksav.

Dagen avslutades med kaffe, spettkaka, äppelpaj och vispad grädde i sluttningen under en skuggande ek. Perfekt, helt enkelt.