Skröfs

Gina - allt annat än skröfs

Måste reda ut ett litet fel. Ja, för det blev nog fel häromdagen då Dixies öra kallades "skrövsöra" i ett blogginlägg.
Härmed rättas det till "skröfsöra".

Skröfs är ett skånskt dialektord som betyder gammalt skräp.
Skrövla betyder knyckla till, skrynkla, tufsa till. Skrövlig är adjektiv till skrövla. Det närmaste substantivet verkar vara skrövel.
Skrövelöra?

Skröfs och skrövla verkar inte höra ihop, även om det finns de som stavar skröfs som skrövs. Vad Dixie beträffar är ju hennes ena öra både skrövligt och skröfsigt (djärvt nyskapande lokalt här på gården) och det går under benämningen skröfsörat.

Därmed inte sagt att Dixie skulle vara skröfs. Nej, nej, nej. Men Gullisen har ett litet skröfsöra.

Frågor på det?

Provsvar

Pluto smal

Blodprovet visade ingenting.
Eller snarare visade det att Plutos värden är bra överlag. Inget fel på njurarna, inget fel på sköldkörteln. Ingen diabetes.
Alltså: problemet finns antagligen i magen eller tarmarna.
Nu blir det dietmat.

Problem med skrövsörat och andra förtretligheter

Dixiedepp

Jäklar i min lilla låda vad bankkortet läcker just nu.

Igår var Dixie, Signe och Melba hos veterinären för sina öronproblem. Värst var det för Dixie, som var rejält irriterad i sitt skrövsöra och dessutom smittats med öronskabb av katterna. Kära nån, vad hon ska darra när öronen ska behandlas.
Besöket plus medicin kostade 1 500 kronor.

Idag har Pluto varit hos veterinären för att kolla varför hon kräks mer än någonsin. Under hösten har hon tunnat ur och börjat kräkas väldigt ofta.
Där rann det iväg 1 900 kronor till. Och vi väntar nu på vad blodprovet ska ge för besked.

Veckans citat i kalendern:

"Ordna upp ett bekymmer och du håller hundra från dig."

Känns inte så.

Lycklig, lycklig

Signe

Vad är lycka?
En fråga som ofta blir svaret på en annan fråga: Är du lycklig?

Hur definierar man lycka?

“Det är inte mycket jag begär, sa du och svepte in dig i din päls.
Ta mig bara till en annan sfär, där inte livet går på räls …”
skrev Ulf Lundell i låten ”Lycklig, lycklig” 1982.

“Happiness is a warm gun …” sjöng John Lennon och Beatles 1968 i en låt som ekar av 60-talet och den sexuella revolutionen, fri kärlek och uppror mot genusordningen.

”Ingen lucka i din lycka,
bara lycka i din lucka.”
Äktenskaplig lycka, enligt ett bröllopstelegram som mina föräldrar fick för över 60 år sedan.

Lycka kan vara en tuggknut. Om man är hund.

Lycka kan också vara att sitta vid köksbordet sent på kvällen medan huset är lugnt och stilla och läsa en artikel om lycka i en drygt veckogammal dagstidning.
Det är en intervju med Hanna Hellquist, krönikör i DN och programledare i teves ”Jakten på lyckan”. Hon tror att väldigt många människor blandar ihop ´lycka´ med ´att lyckas´.
HH säger så här om lycka:

”Jag kan inte säga att man ska gå omkring och vara sprudlande lycklig hela tiden, tjo och tjim. Men att man känner sig tillfreds, har tid att lära sig nya saker, ork och kraft att tackla motgångar. Att ens grundnivå är att vilja vara här.”

Ja, hur definierar man lycka?
Är det en grundtillfredsställelse i livet? Nära relationer, meningsfull sysselsättning, långsiktiga mål?
Eller är det de där svindlande, ack så korta ögonblicken? Känslan av eufori som är så underbar och så flyktig?

HH säger att det också är bra om man är inställd på att lyckan går över. För det gör den. Men med rätt inställning klarar man det – nämligen:
This too shall pass.

Katt

The eye of the tiger - Gina

- Atn-atn, säger ett litet barn i bekantskapskretsen när hon får syn på någon av våra katter.
- Kaaa, säger en annan liten människa.
Och vi förstår varandra perfekt.

Beröm är ordet

Veckans kloka ord ur kalendern:

"Ingen är så blygsam att hon inte gärna hör beröm."

Och hör sen.

Kanske något så enkelt som: - Vilken fin anksamling du har, packie!

I topp

Gina Tricot med svansen i topp

Visste ni att det finns en sajt där man kan se vilka böcker som låg på New York Times bästsäljarlista den dagen man föddes?
Nej, tänkte väl det. Men länken hittades på en bokblogg. Var så goda, här är den, om ni är lagda åt det hållet. Klicka här .

Packleader är i alla fall tillräckligt nördig för att fylla i dag/månad/år och se vilka böcker som sålde bäst då. (Glöm inte snedstrecken mellan siffrorna bara.)
”The Parasites” av Daphne de Maurier ligger i topp. Minsann.
Varför uppstår det en viss magi kring listor? Namn och platser blir till tecken, till ett (lekfullt) sätt att tolka vissa val i livet.
Daphne de Maurier.
En sommar för ett antal år sedan gick packleader i Daphne de Mauriers fotspår i Cornwall – plöjde hennes romaner, sökte upp miljöerna där de utspelade sig, fantiserade och njöt – medan yngsta dottern gick på sommarkurs i engelska.
Mest känd är väl Daphne de Maurier för romanen ”Rebecca”, som filmades av Alfred Hitchcock.

”Last night I dreamt I went to Manderley again ...”
Så börjar romanen. Och Manderley är i verkligheten godset Menabilly, som ligger en bit utanför staden där vi bodde.
Eller kanske hon är ännu mer känd för den novell som Hitchcock byggde filmen ”Fåglarna” på? Hur som helst, Cornwall var svindlande vackert och Daphne de Maurier ett fascinerande sällskap.

På andra plats på topplistan ligger den finske författaren Mika Waltari med den engelska översättningen av ”Sinuhe egyptiern”.
Mest fascinerad av hans förnamn, Mika.

Vilka böcker låg överst på listan när ni föddes?

Knut-Felix

- Kör mig till Högseröd, sa Knut-Felix.

Det har varit bråda dagar ...
Vid den här tiden på året blir Knut-Felix väldigt rastlös. Han kan inte sitta stilla.
- Det sticks i hela kroppen, säger han. Det är som om hela jag är full av hö.

Knut-Felix har nämligen fått kiken på en gård i grannbyn Högseröd.
- Det är en sån kär gård, säger han på skåningars vis. Kör mig dit!

Och eftersom Knut-Felix hade namnsdag i torsdags uppfyllde vi hans önskan, satte honom i baksätet och skjutsade honom.
Det lyste i fönstren när vi kom fram.
- Värdparet är fortfarande uppe, sa Knut-Felix nöjt. De väntar säkert på mig.

Döm om vår förvåning när han var tillbaka nästa förmiddag. Medan bakdelen på en mörk Volvo försvann bort längs den snöiga infartsvägen letade vi efter Knut-Felix.
Han satt ute på logen och deppade.

Knut-Felix är lite mulen.

- De ville inte ha mig, sa han dystert.
- Kan det bero på kläderna? undrade vi försiktigt och betraktade Knut-Felix keps, blå skjorta, svarta joggingbyxor och tubsockar. Det kanske är fint folk därborta i Högseröd ... de kanske byter om till middagen rentav?

Knut-Felix drog i de toviga rastaflätorna och försjönk i grubblerier. Men vid lunchtid hade han repat nytt mod.
- Kör mig till Högseröd! sa han, rak som en pinne i ryggen.
Och vi uppfyllde förstås hans önskan eftersom han hade namnsdag även denna dag.

Han var borta hela eftermiddagen, men när mörkret föll över gården såg vi en mörk Saab som krypkörande tog sig fram till maskinhallen. Där fann vi sedan Knut-Felix gråtande i en snödriva .
Han snörvlade och snorade hela kvällen, och vi visste inte vad vi skulle ta oss till för att muntra upp honom.
Då kom Lill-Felix till undsättning. - Jag följer med, sa han och fällde upp huvan till den rödgula munkjackan.

Så bar det iväg igen, den här gången med bonden vid ratten. Klockan närmade sig tio när vi var framme i Högseröd för tredje gången på ett dygn.
Som i en actionfilm kastade vi oss ur bilen en bit från gården och tryckte i snön medan bonden for vidare.
Vilt skällande hundar antydde att vi kunde vara upptäckta. Konturer av människor i fönstren förstärkte den misstanken. När de sedan släckte ljuset (för att se bättre förstås) var vi säkra: vi var avslöjade. Vi hukade ytterligare en stund men ringde till slut efter bonden.
- Mission aborted! Kom och plocka upp oss.

Men vi ger oss inte så lätt.
Ny attack från andra hållet. Än en gång hoppade vi ur bilen en bit från gården. Med bankande hjärtan pulsade vi genom den skånska tundrans djupa snötäcke, sjönk ner över stövelskaften, forcerade elstängsel och halkade på isiga stigar - allt för att hjälpa Knut-Felix till sitt nya hem.

Vi lämnade honom utanför stalldörren. En bit därifrån slog sig Lill-Felix ner som sällskap.

Lill-Felix gillar en feminin look.

Nere vid vägen ringde vi efter bonden.
- Mission accomplished!

Obegripligt? Fattar du ingenting, kära läsare?
Det här är skånskt julbus, sådant man ägnar sig åt på Knut- eller Felixdagen. Om man har lekfulla vänner.
Klicka här om du vill läsa om hur det började ...
Klicka här om du vill läsa om hur det upplevdes från andra sidan.

Nötter

Ni undrar förstås vilken klokskap som är ledord för vecka 2 i kalendern.

Jo, ett citat av Goethe:

"Vår herre har skapat nötterna, men han har inte knäckt dem."

Knäck nötter, kompisar! Get cracking!

Oxveckor

Klippta ord

Imorgon börjar allvaret.
Oxveckor i långa banor.
Bara att hugga i och jobba alltså.

Packleader har inte gett några nyårslöften i år.
Det räcker med att röja i tidningshögen, så hittar man klokskap att klippa ut och spara.
Eller också får man goda råd av veckans citat i nya planeringskalendern:

"Om du önskar att dina drömmar ska gå i uppfyllelse, får du inte sova för länge."

In i dimman

En mjölkvit dimkupa över gården sluts allt tätare.
Dimma är vattenånga som kondenseras till droppar när luften kyls av.
Som moln på marken.
Packleader går bland molnen.
Hästarna skymtar som skuggor i det vita. Jägarnas bössor låter borta i skogen.
I kanten av fältet står grannens fyrverkerilådor övergivna.

Luften är rå, ett regn faller droppvis i nacken.
Fusk-uggsen läcker i snöslasket, det klafsar om tårna.
Men yorkien har ätit merparten av en tuggsko och behöver röra på sig.
Soptunnan överfull, inte tömd på en månad.
In i värmen.
En kopp kaffe och DN: ”Jag blir tvungen att vara mindre människa på vintern.”
Tänker: jag med.
Inte på grund av fysiska handikapp som i artikeln, men på vintern blir jag trög i kroppen. Orörlig. Förstenad. Seg. Får svårt att leva som vanligt. Vill inte gå ut. Vill inte frysa.
Vill helst sitta inne. Gå i ide. Kura.
Vänta på bättre tider.

Januari är en kluven månad. Så har också Janus fått ge namn åt månaden. Janus, guden med två ansikten, som kan blicka både mot det förgångna och mot framtiden.
Janus är dörrarnas beskyddare, börjans gud.
Bläddrar vidare i DN. Anna Hallberg skriver: ”Januaris särskilda ensamhet, som både är laddad av ångest och förväntan, passar ovanligt bra för poesi. … Kanske också för en ny energi, ensamkraften, nu jävlar.”
Januari som en glipa. Ett mellanrum. En passage. En Janusdörr som står öppen.
Eller som Katarina Frostenson skriver i ”Januaria”: ”Det är här det börjar, varje år är det så. Den starka förväntan inför januari, och fasan: om inte nu, så när?”

I afton dans

Disco-Signe

En sån här kväll när dimman ligger mjölkvit över fälten kryper vi upp i soffan och glor på författare, idrottsmän och artister som medverkar i "Let´s dance" på teve.
Och hela tiden vet vi att Signe skulle ha dansat skiten ur dem allihop om hon hade varit med.
Ingen kan svänga sina lurviga som hon.
Gårdens egen danshund.

Epifania

Dixie i snöyra

Tre konungars dag. Dagen då de tre vise männen kom med myrra, rökelse och guld.
Trettondagen.
Gammalt bondförnuft om vädret denna dag:

Trettondagstö är dålig sommar och surt hö.
Trettondagstö är bättre än 20 lass hö.
Trettondagstö gör sju lass hö på våren.

Nollgradigt i Skåne idag.
Mera utsikter:
Snöyra idag blir det tretton yror under vintern.
Men hallå.
Har det inte redan varit det?
Och idag yr snön för fullt kring gården.

Lösningar

Dixie i sitt nya jultäcke

Telefonsamtal på nyårsafton klockan 14.07:

- Du, de där bröden du sa verkar inte finnas. Vad kunde man ta istället?

- Pitabröd.

- Okej.

Telefonsamtal på nyårsafton klockan 14.13:

- Du, den där osten du sa, den har dom inte här ...

- Gruyère ... har du letat i delikatessdisken? Enligt Mat-Tina var det mycket viktigt att det var rätt ost.

- Nej, den finns inte. Vad kan man ta istället?

- Hm, jag googlar ... emmenthaler borde funka ...

- Det finns ingen emmenthaler heller ...

- Okej, då får det bli grevé ... det står här att det är den svenska motsvarigheten. Ta en lagrad bara.

Telefonsamtal på nyårsafton klockan 14.29:

- Du, det finns inga plommon ... vad kan man ta istället?

- Har du letat överallt? Ibland har dom frukt vid kassorna ...

- Det finns inga plommon!

- Shit, vi får tänka om. Har dom några nektariner?

- Nej, inga plommon, inga nektariner, ingenting.

- Okej, vi får tänka om. (Bläddrar febrilt i kokböcker.) Hm, köp persikor på burk. Och vispgrädde. Och flagad mandel.

De här telefonsamtalen besvarar delvis gårdagens quiz.

På nyårsafton åt packleader middag med Melbas och Signes matte och husse, grannen N med man och barn och 6 hundar samt hästkompisen S med man och barn och 1 hund.

Summa 9 människor och 10 hundar.

Förrätten bestod av tarte flambé, inspirerat av teve-Tinas nyårsmat. Den slinker med bara för att tarte flambé - eller flammenkuchen - är så sanslöst gott. Vi har en restaurang i vår grannby Önneköp som specialiserat sig på läckerheter från Alsass. Där äter vi tarte flambé varje sommar. Lyckan blev förstås total när vi nu kunde göra egna tartisar. Så här gjorde vi:

Dela pitabröden i två tunna rundlar, strö på riven ost och därefter hackad scharlottenlök och bacon som frästs i stekpanna. Klicka på och bred ut lite gräddfil och grädda i 220 grader ca fem minuter. Recept finns på recept.nu.

Desserten - den mycket uppskattade - blev en mumsig gammal 80-talare (eller möjligen 70-talare?): persikor i kolasås. Rör ihop 2 msk smör, 2 msk sirap, 1 1/2 dl strösocker och 3 dl vispgrädde och låt puttra till sirapslik konsistens. Värm burkpersikorna i stekpanna med lite av burkspadet. Slå kolasåsen över dem och strö sedan på mandelspånen. Servera med vaniljglass. Nygammalt, festligt och gott som flytande knäck.

Mitt i natten regnade det över gården och vi fick den glansis vi fortfarande har kvar. Men snön ligger i alla fall inte längre tung på taken.

Smällare? Bomber och granater, packleader hatar fyrverkerier. Precis som Melba.

Rätt rad: 2 1 x 2.

Första dagen på 2011

Det nya året inleds med en liten gruppsniff på nyårsafton. Hur hade packleader det? Svaren finns i denna quiz.
1, x eller 2?

Nyårsafton tillbringade packleader i ett sällskap bestående av

1) 8 människor och 3 hundar
x) 5 människor och 4 hundar
2) 9 människor och 10 hundar

Desserten, som blev mycket uppskattad, bestod av

1) persikor på burk
x) äkta skånsk spettkaka
2) hemgjord hallonsorbet

Nyårsafton avslutades med

1) snöfall
x) regn
2) stjärnklar himmel

Vid tolvslaget avfyrade packleader ett hejdundrande fyrverkeri med

1) bengaliska eldar, stjärnkrevader, cracklingeffekter och silversnurror
x) 5 bombtårtor uppradade i snön
2) inte en raket så långt ögat kunde se

Hm, hur väl känner ni packleader? Svar imorgon.